Det börjar närma sig slutet...

Ja, nu är det inte lång tid kvar här i London tyvärr. En snabb uppdatering beträffande mitt pluggande är ialllafall att jag fick in alla uppgifter i tid åtminstone. Jag började bli lite tveksam till hur jag låg till i veckan innan det var dags för inlämning. Det blev inte bättre av att jag en dag fick erfara en ny, förvärrad variant av fågelinfluensan, vi kan kalla den H5N1-2000. Jag gick, djupt försjunken i oro över den stressiga pluggsituation som jag försatt mig i, på väg till biblioteket då en duva utan huvud helt plötsligt föll ner ett par meter ifrån mig på trottoaren. Det kändes som ett lagom gott tecken.

På inlämningsdagen var jag ju självklart sjukt stressad och satt och höll på in i det sista med en av de saker som skulle lämnas in. Efter slagsmål i biblioteket(!), irrande i jakt på var uppgifterna skulle lämnas in och vilka koder de skulle skrivas under med lyckades jag till slut få in allt, ca 25 sidor inlämningsuppgifter plus en pärm med anteckningar etc, kl 15.55, vilket alltså gav mig fem minuter till godo, gott om tid!

På torsdagen var det dags för en gemensam tenta- /slut på terminen fest tillsammans med Bud Weiser och Dito Sauna. Vi hamnade på ett ställe som heter umbaba och tydligen skall varaa ett hyfsat posh ställe med mycket gästlistetjafs och liknande. Jag lyckades dock efter att ha sett arg ut komma in utan att vare sig behöva uppge mitt namn för kvällen, Tom Barlow som skulle finnas på gästlistan, eller betala inträde. Skumt nog var stället packat med halvnakna tjejer, och då menar jag inte tjejer som visade mycket hud utan jag menare verkligen halvnakna tjejer i bh och trosor. Vi hamnade visst bredvid någon fotbollspelare i Chelsea, som jag självklart inte kände igen. Stället var rätt risigt, men vi hade trots allt en grymt kul kväll. Jag vaknade morgonen efter på golvet hemma hos Dito och Bud av att Dito har försovit sig och är skitstressad för att han skall iväg till flyget. Han hann dock.

Nu skall jag ut på min avslutande löparrunda med Bud, och senare ikväll skall jag iväg på en fest som jag antagligen kommer att berätta en hel del om senare.

Mysko

Ja, som ni kanske har märkt så har skrivandet här inte varit vidare frekvent på sistone. Det beror till stor del på att tillvaron nog är en smula för skum för närvarande för att jag skall vilja skriva om den här. Det är dessutom verkligen dags att få något gjort med studierna. Ni kanske har glömt det, liksom jag, men det påstås att jag är här för att plugga. Ni får istället se fram emot lite skvaller när jag kommer hem.

Hem kommer jag för övrigt på måndagen den 22:a maj, för att därefter åka ner till Frankrike på fredagen i samma vecka. Sedan kommer jag hem på nytt fredagen veckan efter, alltså den 2:a juni, och skall springa maraton på lördagen den 3:e. Någon vecka efter det bär det av till Berlin. Jag ser dock fram emot att träffa er alla för lite debriefing när tillfälle ges.

Detta är sannolikt inte min sista post här från London, men det kommer nog att ta ett tag innan jag skriver igen. Håll gärna tummarna för mig vad gäller pluggandet och allt annat!

Förresten, gör gärna DN:s partitest så slipper ni lyssna på alla patetiska valfloskler.

Vi hörs,

Såpa

Ja, nu har mitt liv kanske börjat likna de gamla tragiska nittiotalssåporna, typ Skilda Världar och liknande. Det är helt plötsligt mer intrigspäckat än Tre Kronor avsnittet då Uffe Brunnberg bestämde sig för att, inför sin sons ögon, råna posten där hans fru jobbade. Om jag minns rätt slutade det väl med att klantfan sköt sonen, vars flickvän för övrigt var gravid, och åkte fast. De lyckade ju iochförsig toppa detta då de i någon senare säsongsavslutning då Sten Frisk hade bildat en sekt, vars starkaste intryck var deras "Hej Jesus"sagt med eftertryck, som sprängde hela sporthallen Tre Kronor, med Abbys Deli o allt, i luften. De lyckades väl utplåna cirka tre fjärdedelar av rollistan i ett enda genidrag. Inte ens Kassler kom undan om jag minns rätt.

Nåväl, mitt liv har inte på något sätt börjat likna såporna på det ovan beskrivna actionfyllda sättet, utan mer att det har blivit en hel massa intriger uppbackade av risig scenografi. Min flatmate Doris släpar hem minst en ny kille i veckan och däremellan har hon fullt upp med sitt trassliga förhållande till sin muslimske pojkvän Saladin. Louisa Vuitton är nyförälskad i en kille som heter Bruno och bor i Paris. I lördags firade sydafrikanen Moses, som jobbar som PR-kille på Burberry, sin 30-årsfest. Den kvällen slutade med att Doris, surprise surprise, fick hem en 37-åring, GiGi, som jobbar på Prada på Harrods. Han är för övrigt den enda straighta killen från Harrods som jag träffat. En annan kille från Harrods, Peter, som förutom att jobba på Gucci även är handmodell, sov i min säng. Själv sprang jag vid sex-tiden på morgonen omkring naken i en trädgård borta i östra London. Jag börjar kanske spåra ur lite ändå.

Tillbaka

Ok, tänkte att det var dags att börja skriva igen. Om inte annat så för att den senaste posten ser så tragisk ut. Förvänta er dock ingen grundläggande förklaring till det som skett eller några svar på frågor som "Varför?" och "Vad händer nu?". Där famlar jag i blindo lika mycket som ni. Det är dessutom möjligt att Karro gör detsamma. Vi får helt enkelt se vad som händer. Det är mitt bästa och käckaste utlåtande för tillfället. Jag har ännu inte spårat ur totalt i alla fall. Jag har inte blekt håret och anmält mig till någon bartenderkurs, i hopp om att få jobb på Kos i sommar för att kompensera för nio års monogami. Jag har heller inte vaknat upp i Hackney med en spruta i armen och en kondom mellan skinkorna, och jag hoppas fan att jag inte ska behöva göra det. Kort sagt rullar det mesta på mer eller mindre som vanligt med undantag för långa terapisamtal och mängder av mail samt att jag kanske sover och äter lite mindre. En skillnad som dock märktes direkt var att jag tycks ha blivit mer intressant i en del andras ögon. Redan dagen efter att Karro hade åkt hem fick jag fyra mess och ett telefonsamtal halv tre på natten från en tjej som tidigare under min vistelse här visat visst intresse för mig men sedan insett att jag var både upptagen och ointresserad. Än så länge har jag dock inget intresse av att leva det spännande singellivet, trots att en del vänner försökt att få mig att se fördelarna med det.

Tack i alla fall för allt stöd och alla uppmuntrande, om det nu är rätt term, samtal och mail! Det är skönt att känna att det finns folk som bryr sig.

För en skrämmande jämförelse mellan utelivet i Sverige och England; klicka här

Glad Påsk?

Igår åkte Karro hem efter sitt besök hos mig. Tyvärr var det inte det mest muntra besöket då vi bestämde oss för att, efter Karros önskan, lägga vårt förhållande på is tillsvidare. Att ta en time out. Besöket tillbringades därför på en känslomässig berg-o-dalbana; gråtandes, kramandes, skrattandes och åter gråtandes. Jag förstår att det låter sjukt, men på något sätt var dessa dagar ändå de finaste under min vistelse här. Det kanske säger något om hur mycket jag älskar henne.

Skriver mer när jag känner för det.

En lugn och en olugn kväll

Igår, fredag, firade butikschefen från Oxfam sin 40-årsfest. Festen var dock inte särskilt annorlunda mot hur andra kvällar här i London ser ut. Vi träffades ett gäng vid 18-tiden ute på en bar, och efter ett par öl var det dags att gå ut. Vi gick ut i ett område i västra London som heter Harlesden och som tydligen är känt för att vara ett slags ghetto och var fram tills nyligen ett "no go-område". Efter ett tag avvek alla festdeltagare utom jag och en kille från Australien, Mick Dundee. På något sätt, fråga mig inte hur, blev det så att jag och Mick festade på rätt friskt tillammans med ett gäng svarta tjejer och vi ockuperade en egen rätt porrig avdelning med en soff/säng del och med ett bord som bestod av ett gammalt arkadspel med klassiker som Pac Mban och Space Invaders. Tjejerna, eller snarare kvinnorna som det skulle visa sig då vi fick veta deras ålder, var helt fricking vilda och beställde in vinare efter vinare. Det var heller inte ett helt drogfritt sällskap. Mick raggade rätt ordentligt på den ena tjejen tills han fick veta att hon var en 42 år gammal lärarinna med en 22-årig dotter och pojkvän. Till hans försvar bör sägas att hon verkligen inte såg ut att vara så gammal och i början trodde Mick, som själv är 24 år, att hon var yngre än honom. När det började bli snack om efterfest insåg vi att vi nog hade fått i oss tillräckligt och att nog var bäst att vi började bege oss hemåt. Mick bor i östra London och insåg att det skulle ta en evighet att komma hem, så han fick sova över hos mig istället.

Idag har jag bara tagit det lugnt, vilket kändes som att det var på sin plats. Tog en promenad till marknaden på Portobello Road i Notting Hill och hittade där ett riktigt skönt kafé. Kvällen bestod sedan mestadels av att agera terapeut åt Doris då hon var i behov av debriefing efter hennes senaste nederlag på kärleksfronten.

Sanslöst skönt förresten, på tisdag kommer Karro på besök.

Retox

Ok, updaten har varit relativt bristfällig här på bloggen på sistone. Anledningen till detta är att vår internetuppkoppling här hemma (eller snarare vår grannes) inte har funkat lika bra som tidigare. Bortsett från Skype, som alltid funkar, tycks nu endast fungera nattetid. I skrivande stund är jag precis hemkommen från ännu en omtumlande kväll i östra London som innefattat både besök på något ställe med dragqueenkaraoke och drickande på den illegala tyska baren.

Sedan senaste posten har Dannie Darkoe varit på besök under helgen och vi lyckades få tag på klassikern "White Lightning" att dricka. Det är en 7,5% stark cider som säljs på 2,5 liters pet-flaskor för i princip ingenting. Jag och Dannie fördrack oss en smula på den då vi var här i London på en språkkurs hösten 2000. I övrigt spenderade jag och Dannie mest helgen på diverse barhäng i Soho samt lite shopping på stan och häng i Camden. Efter att Dannie hade åkt hem till Stocktown på söndagen var det middag hemma hos Gari och hennes Sydafrikanske flatmate Moses i Shoreditch. Moses jobbar som pr-kille på Burberry och med på middagen var två killar från Louis Vuitton och en annan som jobbar på Gucci på Harrods. Vet inte riktigt hur jag trasslade in mig i den här modemaffian, men de är hursomhelst sjukt sköna människor. På måndagen var det dags för utgång tillsammans med Dito Sauna och hans gäster från Sverige, vilka för övrigt är några homies från Gärdet. Det blev festande i Soho på nytt och hemgång vid fyrarycket. På tisdagen klarade Patrick Duffy sin uppkörning varför vi firade den, och det faktum att det var hans sista kväll i London och att hans syster, alltså min flatmate Louisa, hade komit hem från sin resa till Paris, med en hemmafest som slutade med att grannen klagade och ringde till vår hyresvärd. Igår, onsdag, knackade någon annan arg granne på dörren och ropade genom brevinkastet, men jag och Doris valde att inte öppna. Idag har jag kutat sista rundan med Bud innan han åker ner och springer Paris maraton. Resten av dagen tillbringades med en god bok, som jag kommer att återkomma till vid ett annat tillfälle, och en liter kaffe i Hyde Park.

Ledsen för denna tråkiga upprapning av vad som skett den senaste tiden men det gäller att passa på och skriva när uppkoppling bjuds.

Vi hörs förhoppningsvis snart igen